Kapten Jack

Herren ä den gula cowboyhatten längst bak i båten är en rolig prick som alltid livar upp våra dykutflykter. Jack är kapten på en av våra longtailbåtar och styr sin skuta med bravur oavsett väder. Den 70årige kaptenen har varit till havs sedan barnsben och kan navigera sig till samtliga dykplatser vi besöker utan vare sig karta eller kompass.

Jack har levt ett ganska hårt liv men är för sin ålder otroligt pigg. Jack är alltid glad, han ropar skrattar och gestikulerar ofta medan han styr sina gäster över havet med en stor hemrullad cigarett i mungipan. Han skämtar alltid med gästerna och kåserar ofta om havet och allt elände den gamla båten förser honom med dagligen. Jack har på senare år börjat titta mycket på tv när han inte styr sin skuta och har snappat upp en hel del engeska.

En dag utanför udden vid khonayak satt Jack som vanigt vid rodret och tittade planlöst ut till havs. Vid det här laget har man lärt känna kapten nog för att veta att humöret inte var på topp denna dag. Jag frågade honom lite försiktigt vad han tittade på och försökte få igång den gladlynte kapten.

Jack suckade och berättade att precis här var han när Tsunamin rullade in över land och vände upp och ner på det lilla fiskesamhället. Han pekade och visade hur fiskebåtarna hade legat mellan träden uppe på khonayaks klippiga sluttningar. Jack själv hade klarat sig bra tack vare att han var en bit ute till havs när vågen rullade in. Han öste snabbt vattnet ur sin båt och begav sig genast i full fart till Banyang. Denna dag var en stor marknadsdag och frun tilsammans med döttrarna var på marknad denna dag. Jack ville förtvivlat förvissa sig om att inget hänt hans familj.

Väl framme möttes Jack av en fruktansvärd syn. Vattnet var fullt av kroppar från människor som befunnit sig på marknad. Jack letade förtvivlat efter frun och döttrarna bland människorna. Under tiden kapten ivrigt berättat och gestikulerat genom sin historia grät kaptenen och tittade ner under sin gula hatt för att försöka ta sig samman. Jack förlorade tre av sina döttrar i Tsunamin samt flera kollegor och vänner.

När Jack berättat sin historia torkade han ögonvrån och tittade åter upp bakom sin hatt och bytte raskt samtalsämne. Den tryckta stämningen var som bortblåst och den lättsamme och gladlynte kapten raljerade åter med sin knaggliga engelska blandat med vilda gestikulerande.