Lucka nr 1

Vi är så dagvilla vid det här laget så vi vet knappt vilken veckodag det är. Men jag vet att det är den första december och att ni därhemma öppnar första luckan i adventskalendern idag.

Imorse lämnade vi Phi Phi och åkte med morgonfärjan till Phuket. Vi har nyss checkat in på Imperial hotell i Phuket Town. 750 bath för ett dubbelrum med AC, varmvattendusch, hårtork, minibar och framförallt - TV! Med massor av kanaler. Särskilt TV:n är otroligt uppskattad efter två månader utan...

Nå, vi ska inte spendera våra resterande semesterdagar på hotellrummet. Nu ska vi ge oss ut i stadens vimmel och känna oss lite civiliserade igen. Det ska bli härligt!

/A.

Lasagne!

Efter snart två månader i Thailand börjar t o m jag (Annika) bli lite trött på thaimat. Jag trodde inte att det var möjligt, men green curry, pad thai, spring rolls och mango shake är inte lika frestande längre. Därför blev jag överlycklig när vi hittade en liten italiensk restaurang inne i Phi phi town. De serverar jättegod pizza, pasta och lasagne. Mmmmm... De har även kebab, falafel och israelisk mat på menyn.

Dessutom har de gratis internet och man kan sitta och läsa sina mejl medan man väntar på maten. Perfekt! Det är definitivt värt 20 minuters promenad eller en tur med long tail boat från Long beach där vi bor.

Ikväll har vi ätit söndagsmiddag bestående av veggolasagne och falafel i pitabröd, öl och vatten samt en iskaffe och en banana split för 360 bath (drygt 70 kr). Vi har suttit här länge nu... många mejl att läsa :-) och det är snart att promenera hemåt.

I övermorgon bär det av till Phuket.

Besök från det blå

Om man orkar stiga upp kl 6 på morgonen kan man få träffa en av havets mest majestätiska invånare. Hajar patrullerar ofta reven utanför Phi phi men bara på morgonen. Tidigt ringer klockan och vi ger oss ut i det morgongråa vattnet och simmar långt ut till klipporna i viken. I den gråa dimman dyker dom plötsligt upp utan förvarning. Revhajarna patrullerar fram och tillbaka på jakt efter fisk. Du ser dem långt efter att dom sett dig och de är perfekt kamoflerade i vattnet som fortfarande är dunkelt på morgonen. Man kan ligga där och kika på dem nästan hur länge som helst.

Skräcknatt med ödla

Jag hade precis somnat när jag kände något som rörde sig mot min arm. Jag kisade närsynt i mörkret och såg en pekfingerlång mörk skugga mot mitt vita lakan. Jag tror att jag tänkte ”gecko” men då var jag redan i luften.

Två tigersprång senare landade jag i Daniels säng. På hans höftben. Det gjorde ont. Både i Daniels höft och i min rumpa, där jag landat. Men jag var i säkerhet.

Jag vet inte vad geckon gjorde i min säng mitt i natten, men jag antar att han pysslade med det som geckos vanligtvis pysslar med på natten, d v s jagade efter insekter och småkryp. Efter att jag tvingat Daniel att byta säng med mig försökte jag somna. Det gick inte. Jag hade fått för mig att vi hade småkryp i våra sängar. Plötsligt kliade det överallt.

Puh! Det var en jobbig natt detta. Men jag överlevde. När jag tänker efter har jag nog haft värre kryp i sängen än geckoödlor…

Phi Phi

Vi rundar av pa phi phi. vi har ingen egen uppkoppling men forsoker i alla fall. Ska bli skont att komma hem. Vi ska hanga en stund i phuket ocksa. Divemastern ar i alla fall signad och klar.

Kanns skont efter 6 veckor av utmaningar

Swedish Chef

Personalen på dykcentret har fantastisk kul åt mupparna där det finns en svensk kock. Dom tycker att svenska låter precis såhär.

http://www.youtube.com/watch?v=_0aT03K0Pm0&feature=related

vad tycker du?

Kapten Jack

Herren ä den gula cowboyhatten längst bak i båten är en rolig prick som alltid livar upp våra dykutflykter. Jack är kapten på en av våra longtailbåtar och styr sin skuta med bravur oavsett väder. Den 70årige kaptenen har varit till havs sedan barnsben och kan navigera sig till samtliga dykplatser vi besöker utan vare sig karta eller kompass.

Jack har levt ett ganska hårt liv men är för sin ålder otroligt pigg. Jack är alltid glad, han ropar skrattar och gestikulerar ofta medan han styr sina gäster över havet med en stor hemrullad cigarett i mungipan. Han skämtar alltid med gästerna och kåserar ofta om havet och allt elände den gamla båten förser honom med dagligen. Jack har på senare år börjat titta mycket på tv när han inte styr sin skuta och har snappat upp en hel del engeska.

En dag utanför udden vid khonayak satt Jack som vanigt vid rodret och tittade planlöst ut till havs. Vid det här laget har man lärt känna kapten nog för att veta att humöret inte var på topp denna dag. Jag frågade honom lite försiktigt vad han tittade på och försökte få igång den gladlynte kapten.

Jack suckade och berättade att precis här var han när Tsunamin rullade in över land och vände upp och ner på det lilla fiskesamhället. Han pekade och visade hur fiskebåtarna hade legat mellan träden uppe på khonayaks klippiga sluttningar. Jack själv hade klarat sig bra tack vare att han var en bit ute till havs när vågen rullade in. Han öste snabbt vattnet ur sin båt och begav sig genast i full fart till Banyang. Denna dag var en stor marknadsdag och frun tilsammans med döttrarna var på marknad denna dag. Jack ville förtvivlat förvissa sig om att inget hänt hans familj.

Väl framme möttes Jack av en fruktansvärd syn. Vattnet var fullt av kroppar från människor som befunnit sig på marknad. Jack letade förtvivlat efter frun och döttrarna bland människorna. Under tiden kapten ivrigt berättat och gestikulerat genom sin historia grät kaptenen och tittade ner under sin gula hatt för att försöka ta sig samman. Jack förlorade tre av sina döttrar i Tsunamin samt flera kollegor och vänner.

När Jack berättat sin historia torkade han ögonvrån och tittade åter upp bakom sin hatt och bytte raskt samtalsämne. Den tryckta stämningen var som bortblåst och den lättsamme och gladlynte kapten raljerade åter med sin knaggliga engelska blandat med vilda gestikulerande.

Lugnt och skönt

Det är ovanligt lugnt och tyst i vår bungalow på nätterna nuförtiden. Vår stor-bauta-gecko-ödla har försvunnit. Ända sedan vi flyttade in har han suttit under taket i hörnet på baksidan och låtit hela nätterna. Han har väckt oss med sin dånande basröst otaliga gånger varje natt. Jag gillade storbautagecko först. Jag tyckte han var rolig. Men efter några veckors oljud slutade jag gilla honom.

Nu har han varit borta i tre nätter. Det är bra.
Jag talade om för vår granne dykinstruktören att vi blivit av med vår plågoande. Då fnös hon och talade om att han flyttat in hos dem. Hon har numera två storgecko som låter på nätterna.

Jag vet inte om jag törs vara lite skadeglad... för då kanske han kommer tillbaka.

Mögel

Medan vi var ute på det soliga havet har det regnat i Khao Lak. Det regnar fortfarande. Inte hela tiden, men litegrann varje dag och ganska mycket varje natt. Allting är fuktigt och ingenting torkar helt och hållet. Jag vet inte hur vår damen på tvätteriet gör, men hon är den enda som kan få tvätt torr. Jag tror att hon stryker den torr.

Jag upptäckte att mina byxor har möglat. De har hängt på tork på verandan, men de har verkligen inte blivit torra. Bara mögliga. Det är äckligt. Tycker jag.

Tvätt-damen får säkert mycket jobb framöver när alla mögliga kläder ska tvättas.

Skräpletare

Vi har nyss kommit tillbaka från vår sista liveaboard tur till Similan Islands. Det är mycket vackert därute. Nio öar ligger på en rad mitt ute i den stora blå oändligheten. Vackert!

På vissa av öarna finns det riktiga paradisstränder. Mellan två dyk gick vi iland på en av dessa stränder för att utforska paradiset. Vi passade samtidigt på att plocka upp skräp som flutit iland. Det fanns tyvärr ganska mycket skräp. Men vi tog med oss allt vi orkade bära.

En sista soluppgång på Similans

En ny dag gryr ute på Similan och det äs snart dags att åka hem till fastlandet för sista gången. Soluppgång på Andamanhavet kan vara magisk och det är ganska skönt att kliva upp innan alla andra har vaknat. Man sitter där i mörkret och när klockan närmar sig 6 så anar man en strimma ljus vid horisonten. Efter första ljuset går det fort, på bara några minuter är dykplattformen full med yrvakna gäster som ska äta frukost.

Det är skönt att vara morgonpigg ibland.

En till...

Jag måste ju sätta in en bild på Daniel också. För rättvisans skull. Samma morgon. Samma frukost. Vi återanvänder våra yoghurtmuggar till the- och kaffekoppar. Funkar finfint.

Morgonmys

Vi har två gårdshundar här på gården. De heter Rusty och Skrawny. Jättefina vovvar. Jag och Rusty har blivit polare. Varje morgon när vi sitter ute på verandan och äter frukost kommer han förbi och vill mysa lite. Först trodde jag att han ville ha mat. Men det verkar som att han bara vill bli klappad en stund. När vi myst färdigt springer han iväg. Med svansen i vädret.

En annan blogg...

...är vår divemasterblogg. Den ska vi skriva lite på ibland. Idag har Daniel skrivit några inlägg.
http://divemasterblog.wickeddiving.com/

Våran gata

Så här ser det ut när man går gatan ner från oss. Alla man möter på moronen hälsar på turisterna som dom nog tycker har varit här väl länge nu. Skönt att bo någonstans där alla är trevliga och ibland är nyfikna på var man kommer från och vem man är.

Borde vara så i sverige också

/daniel

Mördande kvällsunderhållning

Hemma i hyddan är det inte bara vi som bor. Det huserar ett helt Zoo med kryp och filurer i och omkring hyddan. Bland dom mer spektakulära hyresgästerna är våra tre spindlar som är ingenjörerna bakom stora spindelnäten på verandan. Näten är spunna i närheten av verandabelysningen ca 2m från frukostbordet så vi har förstaparkett när föreställningen börjar. Vanligtvis håller sig den långbente hyresgästen sig stilla uppe vid taket tilsammans med sina kollegor men dena kväll var det annorlunda.

Jag John och Annika satt och pratade på verandan efter en lång dag och satt och beundrade den blyga spindelns gedigna hantverk med nätet som denna kväll var mer än en meter i diameter. Från kvällens mörker kommer en skalbagge flygandes lockad av verandabelysningens varma ljus.Tyvärr skulle denna flygrutt ha ödestigna konsekvenser för skalbaggen. Han flyger rakt in i nätet och vår hyresgäst gör kort procedur av den stackars skalbaggen.

Jag gissar att vår vän är giftig eftersom han bär en färgglad dräkt. Jag är inte sugen på att ta reda på detta själv. Vår spindel får snällt vara på sin post så slipper vi ha honom inomhus och kanske även övrig ohyra.

Han är ganska imponerande i alla fall.

/Daniel

Skorpionfiskens hämnd

Turistsäsongen börjar komma igång här i stan. Det märks tydligt. När vi kom hit för drygt tre veckor sedan, var här inga turister alls. Restaurangerna var helt tomma på kvällarna och oftast var vi de enda gästerna. Nu är det redan fullt av turister längs gatorna, på restaurangerna och i butikerna. Det verkar vara väldigt många svenskar här. Vi känner igen dem på foppa-tofflorna. :-) Även tyskarna är välrepresenterade.

Fler restauranger har öppnat och fler små butiker har ploppat upp här och där. Nu kan man köpa färsk frukt på åtminstone tre ställen i stan. Det är bra.

Det som inte är lika bra är att det börjar bli trångt ute på dykplatserna. Igår dök vi på Boonsung wreck och det var 5-6 dykbåtar som trängdes kring bojen som markerar var vraket ligger. Jag har inget emot att dela dykplatser med andra dykare, så länge de uppför sig väl. Men tyvärr finns det idioter även bland dykarna. Dessutom verkar vissa nationaliteter vara mer idioter än andra.

Igår såg vi dykare som när de skulle titta närmare på något, grabbade tag i vraket för att hålla sig kvar på plats. De satte vårdslöst sina stora händer på koraller och annat som växer och kryper omkring på vraket. Det är dåligt! Dels skadar de levande saker och dels är det JÄTTEFARLIGT att ta tag i något på vraket, för det vimlar av taggiga drakfiskar och välkamouflerade skorpionfiskar som knappt syns. Skorpionfiskarna har samma färg som de alger och koraller som växer på vraket och de har jättegiftiga taggar på sina fenor.

Jag ville vara artig och pekade ut en av de små (ca 7 cm långa) skorpionfiskar som sitter och kurar överallt. Men dykaridioten bara flaxade förbi och höll nästan på att krossa den lilla firren med sina fenor. Jag och Daniel såg minst 20 skorpionfiskar under vårt dyk, men vissa dykare verkar inte ens veta om att de finns. Jag hoppas verkligen att skorpionfiskarna på Boonsung hämnas och sticker alla bleka, håriga turistfingrar som tafsar på deras undervattensparadis.

/Arg A.


Skorpionfisken på bilden är ca 20 cm lång. Om man tittar noga, kan man se ögat längst till höger. På ryggen syns några av de taggiga, giftiga fenorna.

På begäran

Nemo hälsar, även om han är lite blyg. Vi plåtade även några av hans vänner

03:00 på Andaman havet

Jag vaknar av ett slammrande ljud, dörren har öppnats igen av båtens ihärdiga krängande och bankar taktfast med vågorna. Dörren är faktiskt det minsta problemet denna natt, krängandet gör att jag kastas fram och tillbaka på min brits och sömnen känns långt bort. Jag börjar inse att det är lönlöst att ens försöka sova vidare så jag bestämmer mig för lite friskluft på däck.

Uppe på däck blåser det kraftig och havet sköljer över dykplattformen. Vi ligger och söker skydd bakom ö nr: 7 vid similan öarna och lanternorna runt omkring oss skvallrar att den thailändska fiskeflottan valt samma strategi för natten. Våra 3 dagar til havs blev ganska tuffa med vågor på upp till 3 meter men kul hade vi. Kapten Kaow och hans manskap har varit med förr och navigerade skutan hem igen.

I skvivande stund har jag satt i mig en masaman curry och duschat. Känns skönt att vara hemma borta.

/daniel

No line on the horizon

Imorgon bär det ut till Similan igen för ytterligare 3 dagar av magisk dykning. Similan ligger en mil ut till havs och är ordentligt exponerat mot oväder. Värdet är halvdåligt idag är något sorts väderomslag i luften så vi får se vad det blir imorgon.

Varje gång vårat fartyg Parenee stävar ut från hamnen mot den ändlösa horisonten av hav ber den Buddistiska besättningen med offergåvor havet om en säker färd med stilla väder.

Vi utgår från att dom har rätt imorgon när vi åker. Annars väntar en stadig portion sjösjuka

/daniel

Att bli Thailands snål

Vi åt på gatan här om dagen. Maten var helt ok men inget speciellt, våra feta skandinaviska bakdelar fick platmöblerna att knarra oroväckande. Speciellt var däremot priset, vi betalade 70 Bath som i runda slängar är 15 kronor för två personer inkusive vatten. Det läskiga är att man börjar utgå från att allt man äter ska vara så billigt. Ibland tar det emot att äta för runt 80 bath per person som är nästan lika löjligt billigt (ca17kr) och då har man lyxat till det ordentligt.