Nattens oväsen...

Det är så många ljud här i Thailand.
I Sverige är det också ljud, men där är ljuden mest på dagen. Här är ljuden på natten.

Så fort det blir mörkt börjar oväsendet:
Syrsorna syrsar (eller vad de nu gör) i alla möjliga olika tonlägen. Cikadorna gnisslar så högt så att det är risk för hörselskador om man kommer för nära. Våra gårdshundar Scrawnie och Rusty vaktar gården och det gör de väldigt bra. Och ljudligt. Mest vaktar de på natten. Då skäller de på allt som rör sig. På dagarna ligger de bara mitt på vägen och viftar litegrann på svansen när någon kommer.

Strax innan soluppgången d v s vid femtiden varje morgon, börjar tupparna gala. Fem små svarta tuppar gal för full hals. Tupparna här i Thailand har en annan dialekt än hemma. De säger inte ”Kuck-eli-kuuuu” med ett långt u på slutet, som svenska tuppar. Här säger de ”Kuck-eliiii-ku”, med betoning på i:et. Tänk dig en tupp med Lidingö-iiii:n. Ungefär så.

Mitt favoritljud här i Thailand kommer från geckoödlorna. Ljudet varierar med storleken på ödlan. De små, söta ödlorna har ganska ljusa, diskreta röster när de stammar fram ”gecko…gecko…gecko”. Men de små gecko blir burdust överröstade av Stor-bauta-geckon. Han bor i ett träd bakom vårt hus. Varje natt hör vi honom. Först harklar han sig ljudligt två gånger: ”Hörrrrrmmmöhrrrr... Hörrrrmmörhrrrr”. Det låter ungefär som en blandning av en get och Marge Simpson. Sedan gör Stor-bauta-gecko en liten konstpaus innan han fortsätter med ” Ge-cko…ge-cko…ge-cko…” Fem eller sex gånger. Sedan tar luften slut och det sista ”ge-cko” blir alltid lite svagare än de andra. Häromdagen orkade han faktiskt sju ge-cko. Det betyder att man får önska sig något. Har vi hört.

Vi har aldrig sett Stor-bauta-gecko. Han gömmer sig i trädet. Men en kväll såg Daniel en stor ödla som sprang förbi utanför vårt fönster. Jag tror att det var stor-bauta-gecko. I så fall är han väldigt stor. Och väldigt snabb.

/a